Det ”r m”rkligt hur cirklar kan sluta sig. I slutet av 1800-talet var tango en trendig dans- och musikstil som avnj–ts p dÂtidens hippaste klubbar i Buenos Aires och Montevideo, det vill s”ga p bordellerna.

Efter ett sekels utflykter i sm”ktande sk–nsÂng, oanst”ndig pardans, st”dad t”vlingsdans och icke-dansant lyssnartango tycks tangon ha Âterv”nt till sina r–tter till nattklubbarnas dansgolv d”r tunga elektroniska beats r–jer v”gen f–r en ny generation tangoentusiaster.

Gotan Project startade trenden, men inte i Sydamerika utan i Paris! SÂ bestÂr gruppen av en fransk och en schweizisk dansmusikmakare och en exil-argentisk tangogitarrist.

Redan f–re sin f–rsta skiva hade Gotan slagit stort p Paris trendigaste dansklubbar. Konceptmakarna bakom "Buddha Bar" plockade omgÂende in hiten "Una m™sica brutal" p en av konceptbarens Âterkommande dubbelalbum.

N”r Gotan h”romÂret sl”ppte cd:n "La Revancha del Tango" ("Tangons h”mnd") blev den en omedelbar hypersuccÈ som trollband nya lyssnare p dansgolven och traditionella tangov”nner. Och uppenbarligen mÂnga andra. "La Revancha del Tango" har sÂlt i miljonen exemplar.

Vad ”r d det nya? Gotan anv”nder klassiska tangoslingor och sedvanlig instrumentering som det lilla dragspelet bandoneÛn, gitarr, violin men mixar det med en massiv men ”nd sparsmakad elektronisk ljudkuliss, med tunga beats och basgÂngar som k”nns i kroppen. Namnet Gotan ”r f–r –vrigt en ordlek p tango – Go-Tan.

Rent musikaliskt ”r det egentligen inte s”rskilt nyskapande, men det ”r st”mningsm”ttat, enormt tajt, snyggt, rentav sexigt -- och dansant. LÂt vara att tanken i f–rsta hand inte gÂr till tango.

SÂ var inte Gotan bara en enstaka lycktr”ff, en –vergÂende fluga?

Det verkar inte sÂ. Gotan tycks snarast just ha startad en mindre tangorevolution. Nu finns ytterligare bevis f–r att nÂgot verkligen har h”nt, tv nya plattor som dessutom str–mmar frÂn tangons hemstr”nder p bÂda sidor RÌo de la Plata, Buenos Aires i Argentina och Montevideo i Uruguay.

Vassast och mest utmanande ”r musikkollektivet Bajofondo Tango Club. Elektroniken dominerar helt, de akustiska inslagen anv”nds mer som lekfulla referenser. Den "underjordiska tangoklubben" samplar fr”ckt och vilt tango med house, techno och trance och frig–r sig bitvis helt frÂn klassiska tangotongÂngar.

Ÿnd ”r det inte exklusiv elektrotango, enbart f–r invigda: Bajofondo Tango Club har slagit stort i Sydamerika och vann en latinsk grammy med plattan.

Den har ocks humor. Med tillbakalutad ironi bestÂr texten till en lÂt egentligen bara av tv ord, d”r spanskans "hj”rta", "corazÛn", fÂr rimma p "bandoneÛn", tangons viktigaste instrument. Hj”rta rimmar med andra ord p sm”rta.

I j”mf–relse ”r Carlos Libedinskys sobra "Narcotango" betydligt mer sansad, tangov”nlig och sn”llare, och pÂminner dessutom mer om Gotan. Libedinsky fick idÈn efter lÂnga kv”ller och n”tter av tango, n”r man ”r utmattad men ”nd inte vill att natten ska ta slut d f–ddes hans narkotiska tango.

J”mf–rt med Gotan ”r Libendiskys elektroniska mix stelare och mindre elegant. Han stÂr ocks n”rmare traditionell tango, det vill s”ga "nuevo tango" och Astor Piazzolla, vars ande vilar tung –ver "Narcotango".

F–rst som sist har ju tangon fortlevt tack vare Astor Piazzolla, tangomusikens oj”mf–rligt st–rste och mest radikale f–rnyare. FrÂn 1950-tal fram till sin d–d 1992 f–rnyade han tangomusiken som ingen annan.

Den mest inbitne tangohatare kan svÂrligen motst den musikaliska genialiteten i hans plattor frÂn 1980-talet som "Tango: Zero Hour". Och min egen favorit, "La Camorra", ”r inte tango, bara suver”n musik. Logiskt nog hyllas ikonen p sista spÂret av Gotans cd med en sensuell tolkning av Pizzolla-klassikern "Vuelvo al Sur".

Men ”r det inte bara halvnytt vin i gamla l”glar? MÂnga traditionella tangomusiker har reagerat med f–rf”ran och avsmak p den elektroniska s kallade f–rnyelsen. Det har givetvis inte direkt minskat intresset f–r Gotan, Bajofondo och den nya tangogenerationen.

Tills vidare ”r elektrontangon h”r f–r att stanna -- och dansas till. Ÿven om man inte kan tango.